Du promenerar genom gångarna i din lokala mataffär för att få din veckoförsörjning av livsmedel. När du når fram till tomaterna slås du av en ovanlig syn. Dessa tomater är inte röda, utan mörklila!
I och med händelseutvecklingen på senare tid, är det här scenariot inte helt otroligt. Redan 2008 odlade Prof. Cathie Martin, växtforskare vid John Innes-centret i Storbritannien, framgångsrikt tomater med en mörklila färg [1]. Detta uppnåddes genom att införliva två transkriptionsfaktorer av snapdragon i tomatens genom [2]. De nämnda transkriptionsfaktorerna är delar av DNA:t och påverkar hur andra gener läses. Som ett resultat av detta producerar de lila tomaterna betydligt högre mängder antocyanin, ett pigment som hör hemma i blåbär, auberginer och, till viss del, våra vanliga tomater. Detta pigment skapar den slående lila färgen. Men det har många fler fördelar än att bara se snyggt ut! Antocyanin är också en värdefull antioxidant som har antiinflammatoriska egenskaper och det minskar också risken för cancer!
Så dessa färgglada tomater har funnits sedan 2008, men varför ska du veta om dem just nu? Det beror på att USA:s jordbruksdepartement den 7 september 2022 publicerade ett uttalande som säger att dessa tomater “sannolikt inte kommer att utgöra en ökad risk för skadedjur jämfört med andra odlade tomater”, vilket betyder att prduktionen av dem inte längre behöver regleras. Detta är ett stort steg mot genteknik av grödor! Snart kan dessa lila tomater tillåtas för kommersiell och till och med privat odling. För att få ut sin produkt till allmänheten grundade Cathie Martens ett företag som heter Norfolk Plant Sciences, tillsammans med prof. Jonathan Jones, och 2023 vill de sälja de första lila körsbärstomaterna på utvalda pilotmarknader. Vid någon tidpunkt kanske amerikanska medborgare till och med kan köpa frön för att odla sina egna antioxidantfyllda tomater på sin privata bakgård!
En annan intressant aspekt är att dessa grödor har designats för att tilltala slutkonsumenter och inte till bönder eller företag. Först och främst är dessa frukter uppenbarligen lila, så det faktum att de är genetiskt modifierade är inte bara supertransparent för konsumenterna, utan det är till och med en del av deras unika försäljningsargument. Effekten av denna genteknik är helt och hållet riktad mot köparen i slutändan, det är inte någon form av resistens som grödan fått och det är inte heller någon form av ökad tillväxt, utan det är bara en friskare, färgglad tomat. I ett nötskal, när du går till butiken, kommer du omedelbart inse att dessa grödor har blivit genetiskt modifierade och du kommer också att förstå att förändringarna gjordes för att skapa en hälsosammare tomat för dig som kund! Som grädden på moset upptäcktes det även att de lila kusiner till våra vanliga röda tomater har en förbättrad hållbarhet, så hemma håller de sig fräscha dubbelt så länge som klassiska tomater!
Dessa tomater låter fantastiska, hur kommer det sig att de inte skapades redan för flera år sedan? Tja, de gjordes faktiskt för många decennier sedan, men då skapades de med ändamålet att vara större och ge en högre avkastning, snarare än att vara lila.
I tusentals år har grödor odlats och modifierats för att möta mänskliga krav och önskemål [3]. Detta har gjorts genom selektiv och korsning, för att ge större skördar, längre hållbarhet eller ännu snabbare växande. Till exempel såg den allmänt odlade grödan känd som majs, före mänsklig intervention, mycket annorlunda än idag [4]. Majs var ursprungligen domesticerad från en gräsart som heter teosinte, som hade drastiskt mindre mat på sig.
På senare tid har ett nytt sätt att modifiera grödor (och andra organismer) utvecklats: genetiskt modifierade organismer (GMO). Genom att använda syntetisk biologi har hela processen med att modifiera grödor snabbats upp kraftigt, samtidigt som det ger mer kontroll över processen och möjliggör mer spännande förändringar. Men, som nämnts tidigare, hur kommer det sig att GMO måste godkännas innan de får användas kommersiellt, medan traditionellt framställda grödor inte gör det?
Tja, som många av er kanske vet så pågår det en debatt om GMO är bra eller dåligt för människor och miljö. Det finns giltiga argument för båda sidor. Låt oss ta ett exempel. Säg att du skulle genetiskt modifiera en gröda som vanligtvis odlas storskaligt, så att de naturligt skulle producera sitt eget bekämpningsmedel. Bönder skulle inte längre behöva förse grödorna med bekämpningsmedel, vilket skulle spara tid och pengar. Bekämpningsmedlet som produceras av grödan kan dock inte bara påverka de riktade skadedjur som äter grödorna, utan även icke-målorganismer som fjärilar eller bin; pollinatörer. Den genetiskt modifierade grödan skulle då inte bara spara tid, pengar och resurser, men skulle dessutom minska populationen av pollinerande organismer.
Det här exemplet kan låta väldigt bekant, och det beror på att det är baserat på BT-majs: en gröda som är konstruerad för att producera sitt eget bekämpningsmedel [4]. Det spekulerades i att detta bekämpningsmedel kan påverka monarkfjärilen; en icke-målorgansim. Offentlig upprördhet över detta ledde till att oberoende forskare undersökte problemet. Deras upptäckt var att monarkfjärilen inte skulle påverkas nämnvärt mycket mer av majsens bekämpningsmedlet, än vad de blir av konventionella kemiska bekämpningsmedel.
Detta tar upp ett viktigt ämne inom syntetisk biologi: Biosäkerhet. På svenska finns bara ett begrepp för de två områdena som på engelska kallas “Biosafety” och “Biosecurity”. Termerna är mycket nära förbundna, med en viktig mindre skillnad. Biosafety är i huvudsak hantering av biologiskt material för att skydda människor och miljö i händelse av läckage medan biosecurity är processen för att minimera risken för stöld, missbruk, förlust eller otillåten spridning av GMO i naturen. I ett nötskal är biosafety att skydda människor och miljö från organismer, och biosecurity är att skydda organismen från att missbrukas av illa menande människor.
När man modifierar organismer, särskilt om man planerar att släppa ut dem i naturen, är det mycket viktigt att forska och hitta eventuella oförutsedda effekter av organismen i naturen. Man bör också hitta sätt att implementera säkerhetsdetaljer i organismen/tekniken, vilket minimerar risken för missbruk. I fallet med BT-majsen fastslogs det till slut att den inte hade någon negativ effekt på icke-målorganismer. Men om biosäkerheten hade gjorts mer noggrant och offentliggjorts tillsammans med växten, så hade allmänhetens ramaskri kunnat undvikas, vilket minskat allmänhetens misstro mot GMO.
Att ta hänsyn till biosäkerhet när man utvecklar GMO-grödor kan bland annat kraftigt öka allmänhetens åsikt och iver att prova GMO, som den lila tomaten. Jag vet att jag i alla fall kommer att stoppa ner dem i korgen om jag ser dem!
Källor
[1]: https://www.wired.com/story/a-gmo-purple-tomato-is-coming-to-grocery-aisles-will-the-us-bite/
[2]: https://edition.cnn.com/2022/09/17/business-food/purple-tomato-gmo-scn-trnd/index.html
[4]: https://en.wikipedia.org/wiki/Zea_(plant)#Origin_of_maize_and_interaction_with_teosintes
[5]: https://www.ars.usda.gov/oc/br/monarch/index/
Hej! Det är jag som är Emy!
Jag är del av Chalmers-Göteborgs lag 2022.
Syntetisk biologi är något av det coolaste jag vet. Jag skriver på den här bloggen i hopp om att du kommer tycka att det är lika häftigt som jag när du får höra om allt som kan, och har åstadkommits med genetiskt modifierad mikroorganismer. Det är så sjukt häftigt!